Just because I'm smiling dosn't mean that I'm happy...
Rubriken säger allt.
Jag kan inte skriva något kul för jag mår inte bra, jag mår skit
Visserligen har jag inte mått för bra i flera år men det har endå inte kommit fram och lagt en skugga över allting som det är nu.
Nu är liksom allting som ett töcken, svårt att urskilja.
Jag har mått suveränt (om man nu kan skriva så) dåligt i snart fyra veckor nu. De första tre veckorna var precis allting nattsvart. Då vande man sig i alla fall vid att man var i någott slags melankoliskt tillstånd hela tiden. Men nu kan jag vara någorlunda glad ena dagen och totalt depp nummer två och tre och fyra och sedan kan jag vara lite småglad femte dagen och sedan depp nästa och nästa igen.
Men jag vet aldrig hur jag kommer att må nästa dag eller hur länge jag kommer att må bra (sällan mer en ett par timmar)
Och det gör det väldigt svårt att stå ut med sig själv ibland. Vad jag med säkerhet vet är att någon energi att hämta finns inte. Jag låter hela lägenheten förfalla och jag diskar bara de sakerna jag skall använda eller när det börjar bildas gröna prickar på tallrikarna =/
Även om jag sover många timmar är jag lika förbannat dödstrött om mornarna
Jag har fått rådet av läkare och syster att inte träna eftersom all energi går åt till depressionen och att kroppen inte skulle orka med att träna just nu. Det enda jag kan göra är ett promenera 15 min varje dag så att kroppen blir lite trött. För jag har svårt att somna om kvällarna, eftersom det bara är hjärnan som är trött och inte kroppen i sig.
Så jag har la börjat lite lätt med att gå 15 min men inte varje dag. Får la börja nästa vecka.
Nu skall jag sova. orkar inte skriva mera om hur eländig jag känner mig. det märker ni ju själva på min text.
bläh!...