Nu lämnar jag denna bloggen för att skriva en ny igen ;)

Nya bloggen är: 


http://crispigt.blogg.se

http://crispigt.blogg.se/

http://crispigt.blogg.se/

Följ mig där =)

Hoppas ni följer efter nu =)
Hade superb!
MVh
Sofia

Fyller 24 år idag =)
dagarna blir allt bättre. Idag har varit helt okej.

Lyrics | Shirley Bassey - Diamonds are Forever lyrics




Diamonds are forever,
Hold one up and then caress it,
Touch it, stroke it and undress it,
I can see every part,
Nothing hides in the heart to hurt me

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!

Hittade en liten rolig tävling så ni får väldigt gärna rösta på mitt lilla bidrag här ;P

Ville bara pipa in här och säga att jag fortfarande är i liv.
Tyvärr så kan jag inte påstå att jag mår så mycket bättre sedan sist jag skrev. Det går upp och ner.
Livet är verkligen allt annat en kul att leva just nu.
I och med att jag är så deprimerad så är jag också mottaglig för alla möjliga sjukdomar så efter att ha umgått med mamma och pappa i Borlänge hos min halvsyster och hennes familj, varav de flesta var förkylda så dröjde det inte länge förän jag själv blev förkyld med feber.
Så nu sitter jag här och irriterar mig på att det bara var lite drygt en månad sedan jag var förkyld och hade feber och var hemma från jobbet. Och nu är det alltså dags igen.
Inte nog med att jag redan mådde skit och hade svårt att äta. I och med febern blir det ännu värre med allting...
Life really sucks!

Livet suger just nu.
Det är slut med pojkvännen för andra gången på mycket kort tid och jag mår rent ut sagt för jävligt...
Vi kom på det att så länge vi jobbar ihop och därför ser varandra dagligen och står och jobbar på samma ställe mitt emot varandra så kan vi inte vara ihop.
Jag förstår naturligtvis logiken i detta och även varför vi bråkat så förjävligt som vi gjort.
Är förvånad att det endå har hållit så länge som det gjort i nästan två år. Fast första året var jag lite här och där så då jobbade vi bara ihop ibland. men sedan har vi jobbat ihop i över ett år.
Och det klart finns väl ingen som klarar att ha en sådan relation i längden. Vad skall man prata om liksom?

Men jag skall börja plugga till hösten är det tänkt så då har han i alla fall sagt att om vi båda fortfarande vill då så skall vi ge det en ny chans eftersom vi då inte kommer att jobba ihop längre. Men det är ju några månader bort. Tänk om han glömmer och tappar kärleken liksom.
Men jag lever endå på den där sista gnuttan ljus, även om det är sjukt jobbigt att fortfarande jobba med honom.

Det värsta är ju att jag tappat lusten för precis allting. Äter sällan och lite vilket jag inte behöver hålla på med då jag redan är smal. Orkar inte diska, orkar inte vara en bra matte till min käraste lilla fluffiga hårboll som vill gå ut varje dag och inte förstår varför matte inte vill gå upp om mornarna.

Alla säger att dte blir bättre, men det hjälper inte mig nu. För jag kan omöjligt ta till mig det. Det försvinner bara som ett eko runt hörnet.
Eftersom jag mår så jävligt så kommer jag återigen inte vara så aktiv här tyvärr. Jag hoppas ni har överseende med detta. Kom gärna med förslag hur sjutton man klarar sig ur detta jävulskap rent ut sagt.
Jag vet inte hur länge jag kommer orka...

Gammalt foto från 2007, på en söt liten gård i Vingåker Södermanland. Jag och Rubin och Briljant.

Göteborgs horse show idag =) Tog mig till ticnet i fredags för att kolla om det trots att det då stod slutsålt på nätet möjligtvis kunde finnas någon biljett till lördagens föreställningar. Och yes inded det gjorde det. En biljett med skymd sikt av något slag.
Slog till utan att tveka. Vill verkligen se lördags föreställningen även om brodern min hade lagt undan två biljetter i VIPEN till mig för söndagen.

Några minuter efter att jag hade köpt min biljett fick jag ett sms från en tjej jag varit i kontakt med att hon hade två VIP biljetter för hela lördagen. Nehe min vanliga otur. Det skulle blivit för dyrt om jag köpt dem för jag hade ju redan köpt en biljett så det fick vara.

Göteborg Horse show skall jag kanske inte tråka ut er med allt för mycket. Har gått varje år i princip (förutom några gånger) sedan jag var mini liten ;)
Hästfesten är ett av de största eventen i Göteborg varje år. Den håller på i 4 dagar med start på torsdagen.
Man kan se allt från hunduppvisningar med agility och gymkhana till frihetsdressyr, vanlig dressyr, fyrspann och hoppning.

Har ridit sedan jag var åtta och nu är jag 23 år (mja 24 i år då änna ;), med undantag av ett års uppehåll.
Hästar har varit en stor del av mitt liv och min hjärna sedan jag var åtta i princip ;P De är mitt syre min luft min glädje och kärlek.
Är medryttare på ett tävlingstall där jag rider olika hästar som tävlar eller har tävlat på elitnivå i distans, de är jättefina men jag saknar att lunka runt i en paddock rätt mycket men det är endå väldigt trevligt. Men ligger en bit ut och ibland känner jag att tiden inte räcker till. 
Jag är verkligen en av de där hästgalningarna. Långt upp i gymnasieåldern tvingade jag mamma att väcka mig om jag sov i bilen på vägen till landet och det dök upp en häst i landskapet.
Hästar betyder oerhört mycket för mig. och jag har (enligt vissa) lite väl många i min lägenhet.


Nu skall jag gå både lördag och söndag och jag skall verkligen insupa hästatsmofären som kommer finnas där. På Euro horse mässan kommer jag nog inte kunna hålla vantarna borta från en och en annan pryl med hästmotiv. Brukar köpa T-shirt med hästmotiv på i T-shirt shoppen.
Tyvärr så skall jag gå själv. Är inte jättelätt att få tag på hästbitna vänner och i min krets är de flesta av dem inte bosatta i Göteborg tyvärr.
Fördelen är att jag kan göra precis hur jag vill. Jag kan titta på vilka shower jag vill och stå och beundra ett hästtäcke i äckligt många minuter om jag skulle vilja det, så det blir skönt att inte behöva ta hänsyn till någon =) Och nej jag är inte ledsen för det. Jag är oerhört glad över att få se showerna.

Skall dock gå med en hästfantast på söndag, så det blir trevligt.
Nej nu väntar sängen och snart är det show. Weiii!! Spricker nästan av lycka!

 



Tisha M TV: Zara men

Hmm mitt hår börjar verkligen bli riktigt långt nu. Är visserligen rätt så snyggt men det är bra slitet och jag är bra trött på det. Bwhöver göra något nytt. Få i lite färg kanske a la Lindsay Lohan (rött) som förra året och klippa upp det en hel del så det bli lite roligare.

BY the way jag och pojkvännen är tillsammans igen, happy =) Krisen är över för den här gången i alla fall. Jag var singel i hela fem dagar, scary ;)
Är för övrigt jätteförkyld med feber och grejs. Pratar som jag vet inte vad.

2007 Mars


2007 Mars


2009 November

Jaha ja. kollade just på mammas och pappas dator på gamla bilder på mig och kan konstatera som jag i och för sig redan visste att jag har tappat i vikt med åren.
Jag vägde ganska mycket mer då om man säger så, men fortfarande låg jag en bra bit under kurvan man skulle ligga på.
Men av olika anledningar har jag slarvat med maten och tror även att jag hade en önskan om att ha storlek 36 någon gång under den tiden och volila! En klar 36:a idag =S

Jag har heller inte mått så bra i perioder och varit en del sjuk så tja då tappar man i vikt.
idag mår jag extremt dåligt. kollade på vågen häromdagen och jaha där hade man tappat ännu mera i vikt "kul".
Jag orkar verkligen inte ta tag i min vikt just nu men jag tvingas göra det i alal fall. Jag kanske till och med skulle må bättre av att få upp den till ganska mycket högre.
Samtidigt är det ju så att som modell skall man gärna ha den här storleken så då är det inte riktigt någon morot för mig att gå upp i vikt.
Dessutom har jag extremt svårt att lägg på mig då jag nästan går oavbrutet på mitt jobb och bränner kalorier hela tiden. Plus att jag alltid haft extremt svårt att gå upp i vikt.
men skall göra ett ämnesomsättningsprov nu i mars och visar det sig att jag har problem med ämnseomsättningen så får jag några tabletter som jag skall äta varje dag och då kommer jag antagligen att må bättre och lägga på mig.

Nehej nog tjötat. Skall kolla film nu. Är det enda man orkar göra och som för tankarna bort från det annars alltid kretsande tankarna om Fredrik.
Bye

Hade glömt detta inlägget som har legat ett tag. Fick dem för lite drygt en vecka sedan av mamma. Hon hade köpt dem på sin resa från carieöarna på flygplatsen tror jag.
Det doftar väldigt gott men jag har inte använt dem ännu.

Bara av att skriva ord på engelska får mig att komma ihåg hur bra du är på engelska. Mycket bättre en mig och bara en sådan liten mines grej gör ont.
Jag vet att kärlek gör ont, men att det kunde göra såhär ont och vara såhär svårt.
Jag sitter här i tystnaden, knattar på tangenterna (se där dök det upp igen)
-Vad sa du att det hette?
Det heter tangenter inte Tagenter baby

Kan jag ens tänka en hel mening utan att du skall vara där i mitt huvud och påminna mig med alla våra minen.
Jag hatar det, jag vill ju ha alla de där minena levande. Jag vill ju ha dig här nu.
Jag vill inte känna ett konstant illamående och inte kunna äta ordentligt för att jag har en ångest klump som sitter i halsen och gör det svårt att svälja. Förbannat svårt helt enkelt.

Och något konstigt har hänt. Jag bryr mig inte om alla roliga shoppingsidor längre. Att jag i måndags natt var på väg att köpa en ny väska känns konstigt. Det sakerna har verkligen ingen betydelse nu.
Ingenting är roligt längre. Det har fallit ett svart moln över mina ögonlock.
Jag äter inte längre godis som tröst. Det äcklar mig bara.
Jag fattar inte, någonting har hänt.
Jag vet vad det är men jag förtränger det. Jag lyckas rätt så bra.
Vi jobbar ihop och du fortsätter att vara snäll och trevlig.
För vad annat skulle du göra? Vara sur och grinig.
Men det blir inte lättare av att se dig fem dagar i veckan. Och det blir inte lätt att se sig själv ensam på helgen utan dig.

Jag vet inte längre om jag vill plugga till hösten. NU får jag ju åtminstone se dig och vara nära dig på gott och ont. Jag vet faktiskt ingenting längre.
Jag vet bara att jag hoppas att pausen får oss att inse att vi gjorde fel och att vi hittar tillbaka till varandra igen.
Men framtiden är osäker.
Det är upp till dig nu...

Spana in denna. Lite weird kanske. Kille eller tjej?

Jag kommer inte orka blogga på ett tag. I alla fall inte ta fräsha outfit bilder eller hitta olika inspirationer eller olika modesaker man bara måste ha. Inget av det där spelar längre någon roll. Kan skriva dikter så dte räcker och blir över.

Just nu mår jag fruktansvärt dåligt. ögonen är röda av sömnförslust och av tårarna som aldrig tycks ta slut. Munnen är snusstorr och läpparna sönderspruckna. Halsen är ihopsnörd av en stor tjock klump som sitter där. Det kallas ångest och sorg. Förra natten var en mardröm. Det var nämligen då vi två bestämde att vi skulle ha en paus från varandra.
Han som jag älskat så innerligt vill se om han mår bättre utan mitt sällskap...
Jag ser det inte som ett definitivt slut nej jag hoppas att vi båda upptäcker hur mycket vi saknar varandra.
Det måste vi för jag Älskar ju verkligen honom. Men vi har haft kriser och problem och vi har kämpat och kämparviljan börjar ta slut. Det tär för mycket på oss båda.
men jag Älskar honom och tänker kämpa.
Men just nu är dte bästa att ta det lugnt. Att låta honom vara ifred och tänka. Att jag själv får tänka.
Kanske måste vi båda mogna lite för att det skall funka igen.
Jag tänker inte ge upp.
Det finns ingen i hela världen som jag vill ha så mycket nu som honom, ingen...

Som sagt jag orkar ingenting. Gick hem tidigare från jobbet på grund av att jag inte orkade jobba. Jag mår illa. Jag får knappt i mig någon mat.
Allt är så fruktansvärt skit just nu...

Slutade ett idag och nu är jag hemma för att få mig lite sömn innan jag skall tillbaka och jobba dubbelpass näst intill. Tanken är att jag skall jobba 19-07 men vi får se hur länge jag står pall. Bra klirr i kassan i alla fall om jag skulle orka, men känner mig sjukt sliten redan nu blähä säger jag bara =S
Godnat!! Ha en trevlig fredag ni som kan ha det =)

 

 

Tacopaj som pojkvännen gjorde det mesta på. Självklart var degen hemmagjord, mums! Min kompis Moa kom över en stund och jag och pojkvän satt med Moa och käkade Tacopaj och tittade på Sommaren med Göran. Riktigt bra film faktiskt.

By: Excomedia on Flickr

Tänkte bara säga att denna veckan går jag på facklig kurs på SKF ;)
Det är en facklig grundkurs.
När jag kom dit i måndags full av förväntningar över att få träffa lite ungdomar, så sjönk mitt mod väldigt när jag klev in i denna sal. Majoriteten var äldre folk.
Kan ju säga att jag blev grymmt besviken. Såg några killar som kanske bara var några åt äldre en mig. Men that's it liksom. Sedan när det dessutom visade sig att majoriteten pratade halvtaskig svenska då blev jag grymmt irriterad.
Men irritationen förbyttes ganska snabbt till förvåning då jag snart upptäckte att de äldre var jättecharmiga och just för att de flesta inte kunde prata helt gramatiskt korrekt så blev det plötlsigt mycket roligare meningar de fick ur sig.
Sedan ställde de frågor som man inte ens hade tänkt tanken på att de inte förstod. Detta gjorde det ännu roligare.
Idag tex så kom vi in på olika försäkringar.

Bland annat dödsfall försäkringen (något sådant) Då har inte Fantisa, (som för övrigt är en av de roligaste människor jag stött på) Hängt med. Så när hon sedan vänder sig framåt mot tavlar frågar hon något i stil med detta:

-Åh får jag ut något av den försäkringen, är det en bra försäkringen?
Alla börjar gapflabba åt detta brutala
- Maritz ledaren ler och säger nej den får inte du. Den får dina anhöriga förstår du.

Annat exempel när vi kom in på arv och sådant. Också Fantisa som står för det roliga.
Åhh så när jag dör får mina barn mina pengar då ja?
Mauritz och Roger (Båda föreläsarna) - Är du gift
- Ja jo är gift med min man och bor i hus ja
 Mauritz - ja då får ju först din man ta över alla dina tillgångar, sedan om han dör får dina barn resten.
Fantisa ser helt förskräckt ut och utbrister med uppspärrade ögon- NEJ!! Finns det inget jag kan gora, det får inte ske.
Mauritz- Jo du kan upprätta ett testamente så att dina tillgångar går till barnen istället.
Fantisa andas ut lättad- Ja det skall jag gora med en gång, han får inte ta mina pengar *mumlar*
Gud vad vi skrattade ohh shiit alltså. Jag trodde att man levde tillsammans med sin partner och då ville dela på allt med tydligen inte ;P

Sådana här och 100 andra meningar har jag nu vant mig vid att höra i två dagar nu. Man går därifrån med ett leende på läpparna. Det kommer bli med stor sorg jag tar farväl av det gäng som jag på så kort tid har börjat gilla väldigt mycket. Och Fantisa vill jag nog inte ens släppa kontakten med. Hon är ju så goo alltså. 69 år men ser inte ut vara en dag över 45. Hon har ett otroligt ungt sinne. Och jag hade lätt kunnat umgås med henne på stan eller vad som helst. Hon sa till mig att hon gillar ungdomar, så är kanske därför.